bringonthepain

Tänk vad fort det går... :) nu har de små liven Sixten och Blixten varit hos oss i 4 dagar och de är trygga i tillvaron... :) tänk att vara så liten och behöva lämna sin trygga famn hos mamma. Jag vet att det är så naturen gör det och att det inte är nått konstigt med det. Men dessa två små liv kommer alltid att få ha varandra...

Med kärlek.,.

Funderingarna tar aldrig slut. Min nya tillvaro gör mig väldigt lycklig och jag ser just på framtiden. Jag hoppas den blir lång och lycklig för mig, mitt ❤och mina fantastiska barn. Jag tror verklige på att 2013 kan bli en nystart med tanke på kraschlandningen jag nu har gjort på slutet av 2012. Det finns just nu bara ett mörkt moln på himlen. Men det kan jag inte själv göra så mycket åt. Problemet är bara att jag, den glada, sprudlande Hanna. Träningsfreak, tvåbarnsmamma full av aktivitet, workoholic, partypingla ja och allt annat jag blivit kallad. Lever nu mera i en kropp som känns mer som en tortyrkammare med jämna mellanrum. Jag finner inga ord för hur ont jag kan ha ibland och ibland är det bättre.
Fråga mig inte hur jag mår för jag kommer inte kunna svara ärligt på den frågan. Jag vill säga "prima" med ett leende som jag gjort så många gånger förr men just nu kan jag inte det. Jag vet inte heller varför jag har ont. Jag bara har det och så är det bara att leva med det. Vi får se om 2013 kan ge mera av de svar jag känner att jag så desperat behöver.
Nå ja, tankarna snurrar alltid på natten och nu är det hög tid att försöka sova. Dock är det inte så enkelt.
❤ Saknar jag då han är på jobb. Det är tur barnen sover i rummet bredvid för med dem hemma känner jag mig alltid lite starkare. Våra små nytillskott förgyller tillvaron på alla sätt även om de inte är så kaxiga än. Men de är älskade av hela familjen.

God natt gott folk och ses en annan dag!