bringonthepain

Ligger här på min säng medan sonen ligger bredvid och tittar på I-paden. Igår var det bröllop. Ett av de vackraste och mest avslappnade och härliga tillställningar jag varit på. Ett stort tack till A och S (ni vet vilka ni är) för denna fantastiska tillställning. Barnen var med fram till 20:00 då mormor och morfar kom och hämtade dem. Jag hade så kul både när de var med och efter de åkte hem.
Blev hämtad av dejten och avslutade den festfyllda kvällen och natten med att sova hos honom. Jo, nu tycker jag det är ok att säga det. Men hur är det egentligen...??
Jag har ju som sagt inte haft nått förhållande med någon sedan jag skilde mig. När vet man att man är tillsammans? Är det nått man ska säga rakt ut? När vet man att man är ett par? Är det först när man lagt ut det på facebook som det är legitimt att kalla sin dejt för en pojkvän. O, jag är verkligen inte bra på det här med att dejta... :P jag har 10 000 frågor. När ska man tala om vad man känner, tycker och tänker... Det gör mig galen... Men tre veckor är för kort tid i alla fall. Så mycket har vi inte träffats.
Nå ja... Har någon svaren så ge dem till mig...
Lite funderingar som slår mig när jag ligger här. Än så länge är det bara funderingar. Jag vet inte om jag ska göra nått alls men mysigt är det att ha någon att tycka om.
Ha en bra söndag alla glada.

(och skulle du råka läsa det här, du vet vem du är, så oroa dig inte. Jag har inte bråttom. Jag har funderingar)