bringonthepain

Trots allt...
Jo ibland känner jag att jag dukar under för alla hejarop och välmenande pepp. Jag vet att alla menar väl, men ingen kan förstå när man inte sitter i den här situationen. Jag vet att jag måste vara stark och klara det här och jag är det varje dag. Men just nu orkar jag inte höra en till "ryck upp dig, så farligt är det inte" eller "du ska ju inte dö, var glad för det". Och det är ju sant och det är jag. De dagar jag inte har genomträngande smärta är jag oftast tacksam för livet. Men det är inte min familj som ska leva md smärtorna det är jag, och hur länge vet vi inte än. Jag hoppas på att kunna få fler svar efter tisdagens första besök på smärtkliniken....
Jag håller tummarna att jag kan bli frisk...