Uttråkad...
Sitter på jobbet och är sjukt uttråkad. Jag skulle gladeligen sitta hemma i min soffa och titta på en bra film, lyssna på en bra låt eller läsa en grym bok, eller bara sitta och snacka med mysigt sällskap. Istället sitter man här och kan inget göra åt saken. Känner att mitt jobba har blivit mitt liv. Jag kan knappt träffa mina vänner för de är inte lediga när jag är ledig, kan ju inte direkt klandra någon... Jag vet att de finns kvar och att de vill ses men det fungerar liksom inte när man jobbar till midnatt. Att ens försöka sig på konststycket att dejta är lönlöst för alla vettiga killar har ju normala jobb, där man måste sova på nätterna. Jag är så innerligt tacksam för mina fina grannar som finns när jag har barnen för då blir det lite vuxensällskap. Jag är jättesugen på att gå ut o festa någon kväll men det går ju inte det heller då jag alltid jobbar de helger när jag inte har barnen, och de få tillfällen när jag inte har jobbat har ingen kunnat hitta på nått... Jag blir ju ledig med så kort varsel att alla är uppbokade.
Nu ska jag sluta klaga, jag har livet, jobbet och i alla fall en del av hälsan i behåll... Jag har mina fantastiska barn men något fattas... Så är det bara. Jag känner det allt mer, men jag börjar också komma till det stadiet att jag inte orkar bry mig om att det fattas. Det får fattas just nu...
Funderingar kl 22:16 på en tisdagkväll.
